Schengenländernas passrankning 2026

Hur gör vi rankningen?

Schengenrankningen jämför enbart pass från länder som ingår i Schengenområdet. Resultaten rangordnas på nytt inom Schengengruppen med start på plats 1.Metod för global rankning: passportreports.coms rankningsmodell rangordnar pass utifrån deras mobilitetspoäng. Poängen motsvarar det totala antalet länder som kan besökas utan visum, med visum vid ankomst eller med ett elektroniskt resetillstånd. Om mobilitetspoängen är lika jämförs först antalet länder som kan besökas utan visum. Om även det antalet är lika jämförs antalet länder som kan besökas med ett elektroniskt resetillstånd. Om det fortfarande är lika jämförs antalet länder där visum kan fås vid ankomst. Om alla värden är lika delar länderna samma placering. Läs mer om algoritmen som används i vår metod.

Rangordningsvy
Skillnaden mellan rankningarna

Schengenrankning Rangordnar Schengenländernas pass endast i förhållande till andra Schengenländer.

Global placering Visar samma pass placering i världen.

Schengenländerna, deras historia, struktur och passens styrka

Grunden för Schengenområdet lades den 14 juni 1985, när Frankrike, Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg undertecknade avtalet i den luxemburgska orten Schengen. Avtalet syftade till att stegvis avskaffa gränskontrollerna mellan de deltagande länderna och skapa ett gemensamt område för resor. Schengenkonventionen, som fastställde hur systemet skulle genomföras, undertecknades 1990 och de inre gränskontrollerna började avskaffas i praktiken 1995. Under de följande åren utvidgades området när länder i Central-, Nord-, Syd- och Östeuropa anslöt sig, och Bulgarien samt Rumänien blev fullvärdiga medlemmar den 1 januari 2025. I dag består Schengenområdet av 29 länder: Tyskland, Österrike, Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Kroatien, Nederländerna, Spanien, Sverige, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Grekland, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

Schengenområdet är inte samma sak som Europeiska unionen, eftersom Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengensamarbetet utan att vara medlemmar i EU. Irland har däremot valt att stå utanför Schengenområdet, medan Cypern ännu inte har nått det fullvärdiga medlemskap där kontrollerna vid de inre gränserna har avskaffats helt. Systemet bygger på att regelbundna passkontroller vid de inre gränserna tas bort, att gemensamma regler tillämpas vid de yttre gränserna och att en gemensam viseringspolitik gäller för kortare vistelser. Länderna samarbetar också om säkerhet, polisiärt arbete, bekämpning av irreguljär migration, rättslig samordning och informationsutbyte genom Schengens informationssystem. Om den allmänna ordningen hotas eller en allvarlig säkerhetsrisk uppstår får medlemsländerna, under vissa villkor och under en begränsad tid, återinföra kontroller vid de inre gränserna.

Schengenländernas pass är i allmänhet starka eftersom de flesta av dessa länder har stabila ekonomier, välutvecklade offentliga institutioner, tillförlitliga identitetssystem och omfattande diplomatiska förbindelser. Den fria rörligheten för EU-medborgare gör det möjligt för många passinnehavare att bo, arbeta och studera i andra medlemsländer, vilket stärker deras internationella rörlighet. Låg risk kopplad till säkerhet och irreguljär migration, biometriska passstandarder och ett välfungerande informationsutbyte mellan länderna gör det dessutom lättare för andra stater att bevilja viseringsfrihet. Genom ömsesidiga viseringsavtal, ekonomiska partnerskap och långvariga diplomatiska relationer har Schengenländerna också fått viseringsfri eller förenklad inresa till många länder utanför Europa. Alla Schengenpass är dock inte lika starka, eftersom varje lands placering i den globala rankningen påverkas av särskilda faktorer som utrikespolitik, bilaterala avtal, ekonomisk ställning och graden av internationellt förtroende.